För bara några år sedan så skulle de flesta av oss ha skakat på huvudet ganska snart om någon hävdade att inredning kan vara en typ av konst. Att inreda sitt hem består ju bara av att välja ut det som man tycker om av det som andra människor (de riktiga konstnärerna) har skapat redan.
Men idag accepterar vi att en människa som inreder sitt hem, gör detta med en så bred palett av valmöjligheter att även inredaren själv kan liknas vid en konstnär som väljer färger och material till sitt konstverk.
Låt oss säga någon ska inreda sin nya lägenhet i huvudstaden, och genomföra detta projekt från grunden. Redan när det kommer till ett ganska tidigt moment, som att hitta och anlita målare i Stockholm, så ställs inredaren på en gång inför en rad val som ställer krav på den egna kreativiteten. Dessa val innefattar bland annat välja rätt färg och teknik, för att resultatet ska bli så personligt och tilltalande som möjligt.
På många sätt så tror jag att heminredning kan liknas vid arkitektur: ett skapande som ska resultera i både estetik och funktion. En annan likhet med arkitektens arbete är att även inredaren är beroende av inspiration för att inreda (och så klart ett brett utbud av inredningsval).
Att inreda ”rätt”
Om man väljer att skriva under på att inredning kan vara en konstform så måste man också erkänna att det inte finns vare sig rätt eller fel sätt att inreda på. I likhet med övriga konstformer så kan även inredning kokas ned till tycke och smak, och vad man som skapare egentligen vill säga. Visst finns det idag kurser inom heminredning, där deltagare för lära sig grunderna i ämnet. Men dessa kurser bör man se som inspiration snarare än utbildning, just eftersom det inte går att lära sig vad som är rätt eller fel inom konstens värld.
För den som inreder är det istället viktigt att veta vad man vill säga med sin inredning. Om detta budskap eller bakomliggande tanke saknas så riskerar resultatet att falla platt och bli intetsägande. Precis som all övrig konst som saknar djup eller budskap.